Bläddrade igenom några gamla nummer av Gård&Torp och hittade en tänkvärd fråga-och-svar. Hur ofta ser man inte små röda stugor med lysande blå dörrar? Och är det inte lätt att tro att just detta är urbilden av ett hus på den svenska landsbygden?
Så är det emellertid inte. De som vill ha blå ytterdörrar får gärna ha det för min del, men vill man ha en klassisk, genuin färgsättning och hålla på vårt svenska kulturarv finns det inga ursäkter. Enligt Göran Gudmundsson i tidningens expertpanel introducerades dessa blå dörrar i tidskriften Allt i Hemmet på 1960-talet. Därmed är de ”olycksbringande” och ”saboterar den svenska byggnadstraditionen”.
Dessutom är de opraktiska. Göran beskriver det med stor inlevelse: ”Chansen till en salig hädanfärd minskar i takt med alla svordomar du kommer att vräka ur dig när du ser hur snabbt den blå kulören försvinner i solskenet. Har man inget annat att göra så kanske däremot en blå dörr kan bli en hit. Man får nämligen lov att måla om den hela tiden.”
Vad ska det då vara för färg? Historiskt sett är grått, grönt, engelskt rött och ockragult de vanligaste kulörerna på ytterdörrar. Och de ska förstås målas med linoljefärg! Vill man fördjupa sig i gamla dörrar har samma tidning en lång artikel om ämnet på sin webbplats.
Det är ju inte riktigt sant. Tyvärr är det ett väldigt smalt påstående som inte når ut i alla landsändar. Välkommen till Simrishamn och titta på blåa dörrar som är betydligt äldre än så.
Vad intressant att få fler aspekter på detta! Och lite synd att man tydligen inte kan lita på Gård&Torps expreter… Då säger vi så här i stället: innan du målar din ytterdörr, ta reda på vilka kulörer som har byggnadshistorisk förankring i den del av landet du bor i! 🙂