Silva har blivit jätteduktig på att leka. Hon är direkt med på noterna när jag plockar fram en leksak, så länge vi är inomhus i alla fall. Igår började jag dock undra om jag satsar lite för mycket på lekandet? Då lekte vi så vilt, jag och Silva, att mattan glider iväg under mina fötter, jag ramlar rakt in i kaffebordet – påskprydnaderna flyger åt alla håll – och landar på min hand. Det blev en ordentlig stukning. Som tur var, var det högerhanden i alla fall.
Precis efter att det här hände, skulle vi iväg till majbrasan. De hade inget på det ställe där vi brukar vara, så i år åkte vi till Akalla by istället. Där var det mer folk än det brukar vara på vårt vanliga ställe och jag undrade i mitt stilla sinne hur många människor Silva kommer ha skällt ut innan kvällen är slut.
Jag ska då alltid underskatta min stackars hund! Hon skällde inte på en enda människa! För människor som bara går omkring är egentligen inte läskiga. Och tydligen är det inte heller särskilt läskigt med människor som pekar, stirrar och utbrister ”nej men åh en sådan söt hund!”, åtminstone inte när matte står med handen i fickan…
Nej, människor skällde hon inte på. Men tyvärr började de skjuta raketer tidigare än jag hade räknat med. Vi befann oss då alldeles i närheten av skottplatsen och det betydde ren och skär panik från Silvas sida. Hon skällde hysteriskt och skulle fly till varje pris. Det var inte lätt att hålla henne med min skadade hand. Vi gick direkt till bilen och åkte därifrån, det fanns inget annat att göra.
I efterhand känns det som att jag var oansvarig som tog med henne till ett ställe där det med stor sannolikhet skulle smällas raketer. Jag får försvara mig med att där vi brukar fira, kan jag inte minnas att de brukar skjuta så nära, eller i alla fall inte så direkt efter att brasan tänts. Dessutom brukar hon vara mer rädd inne än ute, så det kanske hade varit ännu värre om vi stannat hemma och de börjat skjuta här ute på fotbollsplanen.
Nästa nyårsafton får jag nog droga henne, för så här ska varken hon eller vi behöva ha det.
Ja det är inte lätt med majfirandet alla gånger. Speja får ständigt ordentliga doser av smällande när vi åker till skjutbanan och äter leverpastej, så när det smäller lite extra någon kväll intill en eld vänder hon sig omedelbart till matte och scannar fickorna efter godis som en automatisk reaktion på oljudet :p men detta får man ju uppbehålla genom att ta flitiga turer till och från skjutbanan i tid och otid, ur och skur, så det inte kommer till att man måste offra högtiderna för hundens bästa 🙁 fint att du ställer upp så för Silva, många *tro det eller ej* som helt enkelt lämnar sin hund i mörkret hemma när det smäller som värst ute och antar att bara för att hunden är i sitt hem är den trygg :((
Kram på er
ps. kommenterar sosubk lydnadsklass 1 på onsdag 😉
Härligt att du får en sådan reaktion från Speja! Jag hade precis börjat nå det målet – bara det inte lät alltför högt började hon titta efter något gott – när hon blev sådär skrämd på nyårsafton 🙁
Åh, jag visste inte ens att de skulle ha lydnadstävling där idag! Jag som var där nu i förmiddags, annars hade jag kunnat komma ikväll och titta på för att se live hur ett lydnadsprov går till. Lycka till med pratandet i alla fall!