Att spruta vatten på hunden är inte skadligt eller särskilt skrämmande för den. Därför använder sig många hundtränare av just vattensprutande, även sådana som anser sig träna med positiva metoder. Men jag och andra som använder sig av klickerträning och liknande träningsfilosofier undviker straff helt och hållet. Detta för att straff, hur milt det än må vara, skapar en osäkerhet hos den som tränas. Hunden (eller människan, eller delfinen, eller fisken), slutar bjuda på sig själv och tappar gärna intensiteten i de inlärda beteendena.
Här är ett klipp från Kvarteret Skatan, som väl illustrerar vad jag menar.
Som jag tidigare visat här på bloggen, har jag lärt Silva att blåsa bubblor i vatten. Så här om dagen ville några av mina kära släktingar se det i verkligheten. En vattenskål placerades framför Silva – som tog några klunkar och svansade därifrån. ”Vad är ditt kommando?” frågade en av släktingarna, själv hundägare. Jag måste erkänna att jag reagerade med pur förvåning. Inte hade jag något kommando på att blåsa bubblor! Hemma i köket fungerade åsynen av den vattenfyllda plastburken nog så bra som kommando.
Och så är det ju. Vi klickertränare säger ofta att vi låter hunden utföra beteendet frivilligt innan vi sätter på kommando. Men hur frivilligt är det egentligen? Inte kommer väl hunden och visar upp sin repertoar av beteenden medan vi håller på med annat. Inte går Silva och blåser bubblor i sin vattenskål medan jag sitter och bloggar. Nej, hunden vet oftast när det lönar sig att utföra vilka beteenden.
Just därför tror jag att många klickare, liksom jag, slarvar med kommandon. Åtminstone när det gäller tricks och liknande. Då går det som det går också – man får inte visa upp den där roliga cirkuskonsten, bara för att hunden inte kan skilja på en dricka-skål och en blåsa bubblor-skål, när det inte ser ut precis som hemma. Och hur skulle man i ärlighetens namn kunna kräva det? Mer generaliseringsträning skulle i värsta fall leda till att jag inte kunde ge Silva vatten ur främmande skålar, för att hon inte ville sluta bubbla i dem!
Så nu har jag börjat träna in ordet ”bubbla!”. (Tack vare den myckna trääningen har Silva dessutom börjat bubbla mer medvetet och en längre stund åt gången!) Som vanligt blir det väldigt blött på köksgolvet. Då fick jag snilleblixten att även lära Silva hämta en trasa (på kommando!).
OBS! Detta är inte vårt köksgolv!
Nu är det så att jag de senaste veckorna tränat Silva att dra – dra av mig strumpor, öppna skåp och öppna lådor (genom att dra i rep) – och till min förvåning (med tanke på hennes ringa föremålsintresse) har hon snabbt utvecklat ett väldigt fint dragande där hon lägger tyngden på bakbenen. Så nu visade jag trasan, klickade några gånger för att nosa på den och bita i den. Sedan tänkte jag kräva att hon höll i den en stund. Men Silva visste ju vad det handlade om! Hon grabbade tag i trasan, la tyngden på bakbenen och backade i rask takt flera meter ifrån mig!
Detta var ju faktiskt raka motsatsen mot vad jag ville lära henne så jag fick tänka om. Tack vare lite targeting och baklängeskedjing var det snabbt ordnat. Så nu kan jag inte filma det och visa hur roligt det såg ut… Men – om jag får bra stimuluskontroll på ”hämta trasan”, kan jag ju därefter lära henne att gå baklänges och släpa den med sig. Kommandon är inte alltid nödvändiga – men nog är de himla bra att ha ibland!
