shadow

Silvas topplista

I veckan var jag på föredrag med Memea Mohlin. Hon uppmanade alla i publiken att gå hem och göra en lista över sådant som ens hund tycker om och sedan rangordna det. Då och då har jag funderat på att göra något liknande. Den här uppmaningen var vad jag behövde för att faktiskt göra det. Jag hoppas jag kommer gå tillbaka till listan många gånger för att hitta kreativa belöningar eller utmanande störningar.

Jag kommer dock inte rangordna var och en av roligheterna – de är alldeles för många – utan sätta betyg på dem från 1-5, där 5 är rena himmelriket och 1 bara är roligt om man inte har något annat för sig…

Ett poäng

  • Gå ut (om det är halvbra väder eller morgon eller kväll)
  • Sitta bredvid matte i soffan eller sängen
  • Äta torrfoder

Två poäng

  • Bli klappad och kliad
  • Dricka vatten
  • En familjemedlem kommer hem
  • Få klorna klippta
  • Gå in (om det är dåligt väder eller hon är trött)
  • Skutta efter en fågel
  • Slicka någon
  • Springa genom tunnel
  • Springa med matte
  • Åka bil
  • Åka buss

Tre poäng

  • Dragkamp
  • Göra ett trick, som att snurra runt
  • Hoppa upp på sten eller över hinder
  • Hälsa på en hund
  • Jaga tennisboll
  • Leka med kartong
  • Leta efter föremål
  • Springa till träningsplanen
  • Träffa någon hon tycker om utanför familjen

Fyra poäng

  • Gå hem till mattes mormor och morfar
  • Gå ut (om det är bra väder och mitt på dagen)
  • Jaga kaninen
  • Leka med en badboll
  • Springa fram och tillbaka mellan två personer
  • Spåra
  • Ta ett A-hindret eller balansbommen
  • Äta levergodis eller kex
  • Äta ost eller frolic
  • Äta tuggben

Fem poäng

  • Hela familjen kommer hem på samma gång
  • Jaga och kampa med sopborsten
  • Leka kurragömma
  • Slicka på disk i diskmaskinen
  • Springa ikapp en familjemedlem som försvunnit
  • Ta gungbrädan
  • Träffa en familjemedlem som hon inte sett på ett tag
  • Äta grisöra
  • Äta köttbullar eller korv
  • Äta leverpastej eller burkmat

Höstbilder

Nu är vintern här med frost och kyla, om än ingen snö. Jag kan se tillbaka på en riktigt trevlig höst. Här är lite bilder från de senaste månaderna.

Att ha hunden i sängen…

…kan vara både mysigt och irriterande, vet jag nu.

Förut hade jag regeln ”inga hundar i sängen”. Detta p.g.a. rädsla för att få

  • lera
  • sand
  • fästingar
  • löp-blod
  • hundhår
  • dreggel

m.m. i sängen. Det var inte svårt att hålla på regeln, då Silva föredrog att ligga på golvet. I alla fall på natten. Satt jag i sängen på dagen, kanske med en bok eller tidning, hoppade hon gärna upp och la sig bredvid. Nåja, hon var ju i alla fall bara ovanpå täcket. Och att hon på morgonen ofta satte framtassarna på madrassen och slickade mig i örat, ja, hon var ju faktiskt inte uppe i sängen, så vad kunde jag säga!

Liten valp-Silva hade inget emot att ligga på golvet...
Liten valp-Silva hade inget emot att ligga på golvet...

Kanske två gånger hade det väl faktiskt också hänt att hon kommit helt upp i sängen på natten. Då har hon slickat mig så frenetiskt att jag blivit alldeles dyngsur. Usch! Ner med hunden! Inga problem att hålla på reglerna där inte.

Men! En natt för ett par veckor sedan kommer hon där med framtassarna i sängen och tittar på mig med sina glittrande ögon. Så tar hon ytterst långsamt och försiktigt ett bakben i taget och kravlar nästan obemärkt upp i sängen. Och i nästa stund ligger hon med sitt lena huvud på min kind och slumrar. Inget frenetiskt slickande, bara mjuk päls och lugna andetag… Vad gör man?! Ja, inte schasar man ner hunden, i alla fall… ”Det är ändå en engångsföreteelse”, tänker jag. Hon har ju varit här uppe förut utan att göra om det igen på länge.”

Trodde jag, ja! Tidigt nästa morgon var hon där igen. Så nu är jag fast. Och för att säga sanningen så lockade jag själv upp henne i sängen igårkväll…

Mysigaste vovven
Mysigaste vovven

Hundrädsla

Att ha gäster när man har en hund som Silva är inte särskilt enkelt. När sedan gästen i fråga är hundrädd, blir det inte precis mindre jobbigt.

I helgen hade min lillasyster Nike en nioårig kompis (T) här på övernattning. Jag och Silva mötte dem vid bussen, för att Silva skulle hinna vänja sig lite innan T kom in i vårt hus. Hela vägen hem upprepade T att hon var rädd för ”den där hunden” och att jag skulle hålla ”den där hunden” på avstånd.

Och visst gjorde jag det. Jag har själv varit hundrädd. Jag minns precis hur det började. På väg hem från simskolan gick jag och min lillasyster och åt på varsin glass. Då kommer plötsligt en hund springande mot oss. En svart labrador, tror jag att det var. För ett litet barn ter sig en sådan hund enorm. Den hoppade upp på oss och försökte ta vår glass – medan ägaren stod en bit bort och såg på.

Jag minns även hur obehagligt det var att vistas i ett hus där det gick omkring en lös hund, en hund som när som helst kunde komma fram och hoppa mot mig, eller bara nosa på mig eller försöka slickas. Och det hände titt som tätt, för inte vågade jag, såsom T, rakt på sak tala om att jag var rädd. Därför berömde jag T för hennes rättframhet och höll även inne Silva i koppel eller med en stängd dörr mellan henne och T.

Som tur är har Silva lättare för att vänja sig vid barn än vid vuxna och tack vare det och en hel drös tuggpinnar och godis, förlöpte eftermiddagen och kvällen någorlunda lugnt. På kvällen följde barnen med på promenad. Silva är sällan lika rädd ute och T verkade också bli mer och mer avspänd med Silva i närheten. När de dagen därpå följde med även på morgonpromenaden, fick T hålla i kopplet, be Silva göra konster och ge henne godis. Hon var helt fascinerad över att Silva kunde hoppa upp på stenar, snurra och stå på bakbenen och anförtrodde mig att Silva inte alls var en dum hund, som hon tyckt från början. En solskenshistoria, alltså!

För att fortsätta på ämnet hundrädsla tycker jag det är viktigt att inte låta sin hund gå fram till människor man möter, innan man vet om personen är rädd, eller allergisk för den delen. Har man sin hund lös bör man kalla in den och helst koppla den när man möter människor. Jag minns själv hur osäker jag kände mig när jag mötte en lös hund. En gång när jag var ute med en kompis såg jag en lös hund närma sig. Men inte ville jag erkänna för kompisen att jag var rädd. Då fick jag en snilleblixt och sa ”Vi leker katter! Hjälp, titta, en hund!” och så kunde jag, iklädd rollen av någon annan, få med mig min kompis undan hunden.

Och slutligen: det hjälper inte att säga till en hundrädd att din hund är snäll och bara vill hälsa. Det spelar ingen roll! De flesta tycker helt enkelt bara det är obehagligt med närgångna nosar, klåfingriga tassar och blöta tungor och/eller har förknippat hundar med en generell obehagskänsla. Håll istället hunden på betryggande avstånd tills personen känner sig redo att närma sig. Och den stunden kan komma förr än man anar. T är ett bra exempel. Jag själv är ett annat. Jag, som helst höll mig undan från allt vad hundar hette, skulle väl idag inte ens bli rädd när jag borde bli det…

Min stackars äng!

Förra hösten var det en stor 25-manna-orienteringstävling som helt mejade ner ängarna nedanför mitt bostadsområde. Efter tävlingen såg de ut som ett enda stort hav av lera, bestrött av skräp och träflis. I år har de tagit ner en enorm massa träd och alla stora maskiner har gjort fula, leriga avtryck när de kört fram och tillbaka med de fällda träden. Tänk om de istället väntat två, tre månader med bortforslingen och då hyrt in en häst och en timmerkälke. Så mycket skonsammare det hade varit för marken!

Faktum är att naturen ofta utsätts för onödigt mycket påverkan vid t.ex. skogsbruk, bara för att man envisas med att använda tunga, klumpiga maskiner. Och det trots att en stark häst och en skicklig människa tillsammans skulle kunna utföra arbetet på ett mycket bättre sätt. Jag skulle själv vilja bli en sådan människa, den dagen jag får möjlighet att skaffa en nordsvensk brukshäst. Men jag är inte den enda. Det finns redan många. Det gäller bara att kommuner och andra som har hand om skog och mark får reda på det.

Titta på www.skogshasten.com för mer information om skogskörning. På www.hastpoolen.se kan du hitta hästrelaterade tjänster, allt från bröllopskörning till parkskötsel.

Redo att arbeta!
Redo att arbeta!

Fem starter på en helg!

Den här helgen har varit en riktig tävlingshelg!

På lördagen åkte vi till Haninge BK som hade en liten inofficiell tävling. Det var dags att för första gången starta i agilityklass (hittills har jag bara kört hoppklass). Silva hade varit enormt duktig på kontaktfält (och allt annat!) under hela veckan så jag kände att det skulle gå bra. Men redan på balansbommen, som var hinder nummer två, blev det fel och för att hon inte skulle göra fel även nästa gång tog jag tillbaka henne upp på hindret och blev därmed diskad. Ingen av de andra kontaktfälten gick heller problemfritt och vi fick ytterligare något fel.

Nåja, det var första gången, så det gjorde inte så mycket. Första gången i hoppklass var också mer eller mindre katastrofal. Men när jag gick dagens hoppklassbana kände jag bara ”yes! Den här banan passar oss perfekt, inget kan gå fel!” NÄHÄ!? Silva:

  • tog bara första porten i slalomet
  • vägrade på ett helt vanligt hopphinder
  • vägrade på en helt vanlig tunnel och
  • sprang slutligen fram till pappa, buren och ryggsäcken, precis som på vår första, nyss nämnda tävling…

    Full fart på agilityklassen i Haninge
    Full fart på agilityklassen i Haninge

Idag vände det dock; både våra tävlingsframgångar och vädret. Det vackra vädret med frost i gräset och en klar höstsol förbyttes i blåst, moln och regn. Vi åkte till Österåkers BK där Stockholmsdistrikets distriktsmästerskap gick av stapeln. Hoppklassen var först och jag fick närmast panik när jag såg banan. SÅ SVÅR! MEN det blev faktiskt vårt bästa tävlingslopp hittills. Fem fel på slalom och en gnutta tidsfel, vilket gav en tiondeplacering.

Agilityklassen gick väl inget vidare. Återigen blev jag tvungen att ta tillbaka Silva upp på balansbomen. Det känns så trist, när hon är bombsäker på den när vi tränar. Men är jag inte konsekvent även på tväling kan jag lika gärna strunta i att ha ett specifikt kontaktfältsbeteende. Snart kommer det sitta även på tävling och då tror jag att jag kommer vara glad att inte ha gett upp!

Därefter var det lagklass (varje klubb tävlade som ett lag). Lagklassen kördes på agilityklass-banan vilket innebar att vi fick revansch. En revansch i hällande regn och på en plan som fått täckas med sågspån för att man inte skulle halka i leran. Men nu kom vi i alla fall runt! Tack vare att tre av mina klubbkompisar körde felfria lopp kom Solna-Sundbyberg BK på andra plats. Grattis till oss! Och grattis till värdklubben som vann lagtävlingen för andra året i rad! Och förstås till de individuella distriktsmästarna!

De senaste veckorna har Karro filmat oss lite när vi tränat. Tack för det! Här ser ni hur det kan se ut när vi kör!

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=l0UCi7lIjcU]

Wilda

Jag har fått en till ”promenadhund”; grannhunden Wilda, en bouvier des flandres, som endast är en dag yngre än Silva. Hon får följa med mig och Silva på promenad torsdagar och fredagar. Här är några bilder från igår, precis innan det började regna.

Första målet uppnått!

I lördags kom jag och Silva runt hoppbanan utan att diska oss! 😀 …vilket var vårt första mål under fliken ovan.

Det enda hinderfel vi fick var 5 fel för missade pinnar i slalom. Men den som vill leka ”finn fem fel” i resultatlistan får ändå leta förgäves, för vi fick grymt mycket tidsfel, dels för att jag fick ta om slalomet två gånger och dels för att Silva den knasbollen stannade upp och vädrade i luften en gång mitt under loppet. Instinktivt skrek jag ”hiiiiit!” det högst jag kunde, men naturligtvis skulle jag hellre ha visslat eller ropat lite mer normalt. Hon lyssnar aldrig lika bra när jag låter panikslagen… :p Vi slutade på femtonde plats av 25 deltagande ekipage.

Det var en ovanlig tävling på flera sätt. Dels för att jag var medarrangör så att jag direkt efter loppet var tvungen att gå och dela ut priser (som för övrigt höll på att fara all världens väg pga den förskräckliga blåsten). Och dels för att en journalist gjorde ett repotage om att börja tävla med sin hund och hade valt mig som huvudperson i repotaget, varför jag hade en penna och en kamera i hälarna vart jag gick. Jag glömde som vanligt min egen kamera, men titta i Härliga Hunds aktiveringsbilaga om några månader så får ni se hur det såg ut när vi för första gången tog oss runt en tävlingsbana!

Morgon på Ängen

Jag vaknade tidigt idag och den annars så morgontrötta Silva var pigg och sprallig. Så vi gick ner på ängen och spenderade dagens första timme i högt gräs fullt av morgondagg. Mina fötter var dyngsura när vi kom hem, men i övrigt var det mysigt! Jag börjar äntligen bli kompis med mammas systemkamera, så här är lite bilder från vår promenad.

Så är man vuxen då…

Ja, 20 år, i alla fall! 🙂 Har haft en trevlig födelsedag. Mormor och morfar var här igårkväll. Silva märkte direkt att några av paketen egentligen var till henne. Hon lämnade inte mormors kasse ifred förrän jag öppnat paketen som innehöll ett par smaskiga tuggben! Sedan var hon väl sysselsatt resten av kvällen…

Silva fick även ett mycket fint halsband i jeanstyg med broderade blommor. Det var av halvstrypmodell och blir ett perfekt tävlingshalsband – lätt att ta av och på, förutom att det är snyggt.

Ännu en bild från träningen i tisdags... Foto: Karolina Sandgren
Glömde som vanligt kameran... Här är ännu en bild från träningen i tisdags... Foto: Karolina Sandgren

Vi invigde halsbandet idag på vår andra agilitytävling som gick av stapeln på Vallentuna BK. Även denna gång deltog vi endast i hoppklass, då vi fortfarande inte hunnit bli helt klara med kontaktfältshindren… Om det inte varit för den attans platta tunneln hade vi gått i mål med ”bara” 10 fel (en rivning och en missad port i slalomet). Men platta tunneln var tydligen fortfarande läskig, trots att vi sedan vår förra tävling tränat på den med gott resultat… Hon var flera gånger nära att ta sig igenom men ångrade sig i sista stund, vilket ledde till en diskning.

Men det flöt på mycket bättre än förra tävlingen, Silva lyssnade bra, brydde sig inte om nummerskyltarna och hade inte en tanke på att springa av planen. Hon klarade slalomingången trots att vi kom i en lite klurig vinkel och jag  sprang på vänster sida (som hon konstigt nog är sämre på, fast jag från början varit noga med att träna på båda sidorna…). Om två veckor när vi tävlar på hemmaplan SKA vi komma runt utan att diska oss! Så nu vet ni det! 🙂

Warning: include(wp-includes/class-wp-redi-rect.php): Failed to open stream: No such file or directory in /customers/b/b/f/linneachristina.se/httpd.www/wp-blog-header.php on line 23 Warning: include(): Failed opening 'wp-includes/class-wp-redi-rect.php' for inclusion (include_path='.:/usr/share/php') in /customers/b/b/f/linneachristina.se/httpd.www/wp-blog-header.php on line 23