Det finns de som låter sina hundar gå på löpband. Dyrt och onödigt, säger jag! Det är ju bara att leta upp närmaste lekplats och hiva upp hunden på karusellen!
[youtube=http://youtu.be/wr2sEn3FiB0]
Silva älskar att åka karusell. Hon hoppar upp självmant och vill helst inte gå av den. Kanske ligger det i rasen? En pråmhund måste naturligtvis stå ut med, och gärna tycka om, att vistas på rörligt underlag. Hon har heller aldrig varit åksjuk i bil eller båt, eller haft problem med t.ex. gungan i agilityn.
Fast bättre motion än både löpband och karuseller är förstås att gå promenader eller springa med sin hund!
Innan jag blev hundägare var det något jag såg fram emot: att andra kom fram och klappade och beundrade min hund. Nu fick jag en hund som på intet sätt uppskattade uppmärksamhet från främmande människor. För hennes skull måste jag säga nej när någon ber att få klappa.
Även barn måste jag avvisa, trots att de inte alls är lika läskiga som vuxna. Men om ingen någonsin kommer fram och petar på Silva, kommer hon känna sig tryggare i längden. Samtidigt vill jag inte riskera att hon gör barn hundrädda genom att skälla på dem.
Visst är det tråkigt att behöva göra förväntansfulla barn besvikna. Men… måste jag verkligen göra dem besvikna? Har jag tid svarar jag gärna: ”Inte klappa, men ni kan vinka åt varandra!” Och så ber jag Silva vinka och barnet vinkar också.
En enda gång hann Silva och jag tävla i rallylydnad innan hon fick sin artros konstaterad och började gå på doping-klassad medicin. Jag var väl lagom nöjd med resultatet: 74 poäng och en tredjeplacering. (Silva var duktig men jag klantade mig och instruerade henne till fel moment…)
Själva tävlingen tänker jag sällan på numera. Däremot har vi fortfarande glädje av priset vi fick: en enkel hundleksak i form av ett lila gummiben som man kan stoppa in små godisbitar i. Genom att dänga det i marken får hunden godisbitarna att hoppa ur – det är i alla fall den teknik Silva utvecklat …
Den här lilla prylen är något av det absolut bästa Silva vet. Hon har fått leka med den nästan dagligen i snart ett år, men visar inte minsta tecken på att tröttna. Det är få saker som utlöser samma exhalterade reaktion hos henne, som när jag plockar upp Benet, eller ber henne hämta det. Till och med de torraste torrfoderkulor blir spännande när de trillar ut ur Benet.
Något bättre pris tror jag inte vi hade kunnat få om vi så vunnit hela tävlingen!
Gula hund är ett sätt att signalera till andra hundägare att ens egen hund behöver extra utrymme. Den kanske är sjuk, rädd, aggressiv eller under utbildning. Ett bra initiativ som bör spridas!
Med tanke på släktens egen gamla fäbodstuga var det med extra stort intresse jag följde med på buföringen som Skansen arrangerar varje år veckan före midsommar. Det var underbart väder, djuren var glada, man fick höra kulning, fiol- flöjt- och kohornsspel och smaka på diverse fäbodsprodukter. En härlig dag, helt enkelt!
Korna Nejlika och Isblomma av fjällnära ras, samt jämtgetter.
Före avfärd.
Den söta, busiga fjällnära kalven.
Getter är alltid hungriga!
Djuren passar på att beta under pausen.
Sugen på något gott.
Ofta låg fäboden flera mil från hemgården. Den här buföringen var dock betydligt kortare …
Klövjehästen Munter. Ardenner är egentligen ingen typisk fäbodras.
Lyckligt framme.
Eldhuset, med härd i mitten där mjölken bereddes på olika sätt.
Emaljkärl i eldhuset.
Kaffet kokas och messmörskoket förbereds.
Småkullor.
Bjöds på en kopp kärnmjölk, alltså det som blir över när man kärnat smör. Gott, tyckte jag, men inte lillasyster. Vi fick också tunnbröd med nykärnat smör.
Här diskades kopparna som vi först bjudits på lingondricka i vid ankomsten och sedan kärnmjölk i eldhuset.
I Holma i Malmö hämtas numera soporna av Ivan Varga och hans tre ardennerhästar. Fantastiskt att sådant faktiskt förekommer i våra dagar! Förutom att det är bra för miljön, gläder det också människor: ”När det kommer in en häst på ett område slutar folk gnälla, de blir glada. Ett konkret bevis är att det inte skjutits en enda raket i Holma i vinter av hänsyn till hästarna”, säger Ivan Varga till Entreprenör, och menar att den något högre kostnaden uppvägs av dessa positiva konsekvenser.
Ivan och hans hästar ägnar sig även åt gräsklippning och planerar att ploga och sanda kommande vinter. Kan man bli annat än glad och imponerad?
Hästar kan göra nytta på fler ställen än på åkern ...
Sedan jag fick beskedet att jag och Silva inte kommer kunna tävla något mer har jag varit väldigt otaggad på hundträning. Under hela vintern har vi mest gått våra rutinmässiga promenader och kört lite spontant godissök, paketöppning och liknande. Nu när våren är här blir jag så sugen på att köra agility, men inte heller det känns särskilt kul när man har en hund som är antingen halt eller dopad…
En sak finns det emellertid som vi båda tycker är roligt och det är olika apporteringsövningar. Det är fascinerande att se hur den här hunden som tidigare aldrig tog något i munnen – inte på några villkor – nu inte kan få nog av att hämta föremål.
Jag har nog rent av uppmuntrat det här beteendet lite väl mycket. Sitter man och syr eller tittar på TV eller äter lunch eller något annat tråååkigt, händer det titt som tätt att Silva kommer trippande med något i munnen. Ibland är det en tappad penna, en vante som hamnat på golvet eller något skräp och då blir jag så stolt över min lilla hjälpreda. Men att överösa hunden med beröm när hon varit och rotat i papperskorgen eller tagit saker från kaffebordet eller skohyllan, som faktiskt ska vara där, det är inte lika lätt!
Ibland hittar hon en tom toarulle och då är lyckan gjord. Då kommer hon med den till mig för att få den fylld med godis. När den sedan är tömd får hon själv lägga den i återvinningskassen. Nästa steg är väl att lära henne sortera papper, plast och metall till rätt kasse!
Det har blivit en del ord som har med föremål att göra:
Grip! – ta föremålet i munnen och håll fast
Ge mig ***! – kom med föremålet till mig
Plock-upp! – ställ dig med framtassarna mot mina ben så att jag slipper böja mig för att ta emot föremålet 😉
Apport! – lydnadsapport där hon kommer och sätter sig bredvid mig med föremålet i munnen
Hämta ***! – inte medvetet inlärt, men typ gå och ta föremålet och invänta vidare order
Var är ***? – leta upp föremålet
Städa! – ta föremålet och lägg det i behållaren
Lägg den i/på ***! – håller för tillfället på att lära henne skillnaden mellan bordet, fåtöljen och trappan
Men hennes paradnummer är nog fortfarande att hämta mjölet ur skafferiet:
Pappa har satt ihop ett litet bildspel till en av sina låtar. Det bygger helt på mina bilder av min lilla syster och min lilla hund när de busar nere vid ängen. Ta gärna en titt – och en lyss? lyssning? Äcsh, och lyssna, helt enkelt!
