shadow

Människor nu för tiden…

Bästa kommentaren igår kom från 9-åriga Nike som, med tanke på att hundar egentligen är förbjudna på vår badplats*, uppgivet suckade:

Moderna människor! Ingenstans får man ha med sig hundar…

Och visst är det lite tråkigt att det ska behöva vara så? Förr fick djur vara i princip överallt. Man stängslade in åkrarna istället för djuren, man tog tillvara på djurens värme och översåg istället med att det blev en aning smutsigare och rörigare i husen. Dagens inställning till djur och hela vår livsstil är en stor bidragande orsak till att så många är rädda för och allergiska mot hundar och andra djur.

Jag tror dock att det värsta är över. Jag tycker mig märka en tendens till en mer öppen inställning mot hundar på offentliga platser. Dessutom finns det de som satsar på att förebygga hundrädsla och att barn redan i unga åldrar ska få en bra inställning till hundar och lära sig grundläggande hundspråk.

Det finns betydligt fler fördelar med sådant än att hundar ska kunna följa med på fler ställen. Bl.a. skulle många tragiska olyckor kunna förhindras. Om ett barn t.ex. vet hur man beter sig ”artigt” mot en hund, att man ska låta en ätande eller vilande hund vara ifred och att man ska respektera en hund som morrar, är risken avsevärt mindre att han eller hon omedvetet provocerar en hund och kanske blir biten.

Ett av de ”team” som lär barn sådana saker är Fadderhunden, bestående av Sara Carlberg och pinschern Alfonz. Barnen som träffar dem får lära sig empati, respekt och ansvar mot både människor och hundar.

*Jag tolkar det dock som att förbjudet bara gäller under högsäsong.

Badpromenad

I det här underbara sommarvädret kunde vi inte göra annat än att gå ner till sjön, jag, Nike, Silva och Wilda. Det blev en riktigt mysig promenad med mycket lek och bus.

Varför ha hund, när det finns kaniner?

Det kan man faktiskt fråga sig. Det är nämligen så att nästan allt som man kan göra med en hund, kan man göra även med en kanin. Se själva:

Apportering:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=LVo3t6tU6oU&playnext_from=TL&videos=5ydinuS249Y]

Agility:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=-6m5eBK0W3k]

Coola tricks:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=hgDHWLyztCI]

Och till och med freestyle:

[youtube=http://www.youtube.com/v/qe56Glcybqg&hl]

Det är heller inte bara hundar som visar tillgivenhet genom att slicka dig i ansiktet:

[youtube=hhttp://www.youtube.com/watch?v=x8BuCb13EGY]

Vår kanin Jumjum kan snurra, hoppa över hinder, putta på en boll, hoppa upp i knät och pussas, men det här inspirerade mig till att träna honom mera!

Valborg

Silva har blivit jätteduktig på att leka. Hon är direkt med på noterna när jag plockar fram en leksak, så länge vi är inomhus i alla fall. Igår började jag dock undra om jag satsar lite för mycket på lekandet? Då lekte vi så vilt, jag och Silva, att mattan glider iväg under mina fötter, jag ramlar rakt in i kaffebordet – påskprydnaderna flyger åt alla håll – och landar på min hand. Det blev en ordentlig stukning. Som tur var, var det högerhanden i alla fall.

Precis efter att det här hände, skulle vi iväg till majbrasan. De hade inget på det ställe där vi brukar vara, så i år åkte vi till Akalla by istället. Där var det mer folk än det brukar vara på vårt vanliga ställe och jag undrade i mitt stilla sinne hur många människor Silva kommer ha skällt ut innan kvällen är slut.

Jag ska då alltid underskatta min stackars hund! Hon skällde inte på en enda människa! För människor som bara går omkring är egentligen inte läskiga. Och tydligen är det inte heller särskilt läskigt med människor som pekar, stirrar och utbrister ”nej men åh en sådan söt hund!”, åtminstone inte när matte står med handen i fickan…

Nej, människor skällde hon inte på. Men tyvärr började de skjuta raketer tidigare än jag hade räknat med. Vi befann oss då alldeles i närheten av skottplatsen och det betydde ren och skär panik från Silvas sida. Hon skällde hysteriskt och skulle fly till varje pris. Det var inte lätt att hålla henne med min skadade hand. Vi gick direkt till bilen och åkte därifrån, det fanns inget annat att göra.

Foto: Henrik Dunér

I efterhand känns det som att jag var oansvarig som tog med henne till ett ställe där det med stor sannolikhet skulle smällas raketer. Jag får försvara mig med att där vi brukar fira, kan jag inte minnas att de brukar skjuta så nära, eller i alla fall inte så direkt efter att  brasan tänts. Dessutom brukar hon vara mer rädd inne än ute, så det kanske hade varit ännu värre om vi stannat hemma och de börjat skjuta här ute på fotbollsplanen.

Nästa nyårsafton får jag nog droga henne, för så här ska varken hon eller vi behöva ha det.

Det är inte Silva som är långsam…

…det är de andra hundarna som är onaturligt snabba. Och dessutom har Silva och jag blivit snabbare för varje tävling, märker jag när jag tittar tillbaka på tidigare resultat. Första loppet vi kom runt utan att diska oss hade vi ca 25 sekunder i tidsfel! Nu senast hade bara knappt 4 sek! Så snart slipper vi nog de där jobbiga extrafelen helt och hållet. Det enda som behövs är nog mer säkerhet och rutin och då framför allt på slalom, som kan bli en riktig tidstjuv. Våra placeringar har också bara blivit bättre. På ovan nämda tävling kom vi på plats nr 15 av 25 startande. I lördags kom vi sjua av 25. Snart har vi nog vår första pinne, ska ni se!

Jag hatar slalom!

Slalomet sabbade båda loppen igår på vår första tävling för i år. Eftersom jag vet att det ofta blir tokigt på slalomet för mig och Silva (trots att det på träningarna nu i vår har gått jättebra!), tränade jag lite extra på just det på framhoppningsbanan. Det skulle jag inte ha gjort. Det blev fel direkt. Och jag som aldrig vill ge mig förrän det blir rätt, tjatade på och lät henne ta slalomet gång på gång och det blev nästan alltid något fel. Hon blev less på det och jag tappade självförtroendet. I efterhand är det så tydligt att jag skulle ha slutat tidigare eller eventuellt tagit bara fyra eller sex pinnar någon gång för att få tillbaka självförtroendet och glädjen.

Nu gjorde jag inte det och då gick det som det gick. I agilityklassen blev ingången helt tokig och vi fick fem fel för vägran. I hoppklassen missade hon en av portarna i början och kom därmed ut åt fel håll. Jag försökte få henne att ta om sista porten, men misslyckades tydligen, för strax därefter blåste domaren för disk. Jag antar att hon tyckte att vi inte slutfört slalomet och man får ju inte ta nästa hinder förrän man är klar med det innan.

I övrigt kändes allting jättebra. Kontaktfälten funkade. Kniviga handlingssituationer funkade. Ingen tvekan någonstans, inte ens på muren, trots att vi aldrig tränat på mur! Så det där med slalomet var bara så irriterande! Hade det inte varit för dem är det möjligt att vi hade nollat båda loppen. Okej, sen fick vi och för sig även lite tidsfel på agilityklassen. Jag var föga förvånad, då vi aldrig kommit i mål utan tidsfel. Det känns ju som om det går snabbt när vi är ute på banan! Men när jag tittar på filmerna ser det ju ut som om vi är ute på en lugn joggingrunda. Hm. Något att träna på. Tips, någon?

Filmerna ja, jag har kommit över en begagnad camcorder för nästan inga pengar alls, så nu ska alla tävlingar filmas framöver!

Här kan ni alltså se gårdagens lopp – åtminstone någorlunda. Jag trodde det skulle synas lite bättre, så jag talade inte om för tjejen som filmade första loppet hur man zoomade. Tack ändå, Vera! Och tack pappa, som filmade hoppklassen 🙂

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=X6T4dDkZFRM]

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=jXL5GcyLT64]

Fantastiska hundar!

Jag tittade runt lite på YouTube och hittade många filmer om hundar som gör otroliga insatser. Eller vad sägs om dessa duktiga och modiga vovvar?

En dumpad hund som blir hjälte i sitt nya liv:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=L8Mw_vKJ9wg&feature=player_embedded]

Kul när en s.k. kamphundsras får lite positiv uppmärksamhet för en gångs skull:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=lMeKGeu81fw&feature=player_embedded]

En annan hund som många antagligen tycker ser farlig ut, men som på ett lugnt sätt skyddar en baby från en annan hund (hunden är för övrigt väldigt lik min dagmattehund Kalle!):

[youtube=http://www.youtube.com/v/ZXCrmrcQnU4&hl=sv_SE&fs=1&]

En tik som tar sig an en människobaby som om den vore en av hennes egna valpar:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=2rWP1O3HbAs&feature=player_embedded]

I filmen Den otroliga vandringen, är det en hund som räddar en kattunge ur ett brinnande hus. När jag såg den (det var länge sedan) trodde jag att något sådant aldrig skulle hända i verkligeheten. Men där hade jag fel:

[youtube=http://www.youtube.com/watch?v=XIKZ_jRuPKY]

Vet du förresten att du kan träna din hund till brandvarnare? En hund märker av brand tidigare än en elektronisk brandvarnare. Anders Hallgren har skrivit en bok om hur du går till väga: Livräddaren på fyra ben.

Bildbomb

Här kommer dagens bildskörd från en promenad med myshundarna.

Agilityträning

Jag hade hört ryktas att åtminstone en liten fläck av agilityplanen på klubben var snöfri och torr, så idag åkte vi äntligen dit och körde årets första riktiga träningspass! Silva verkade så glad att få ta riktiga hinder igen. Så fort jag vände ryggen till rusade busungen bort till gungbrädan och sprang över den på egen hand. Inte så bra, egentligen, men hellre det än att hon tycker den är obehaglig, som det tyvärr finns en hel del hundar som gör. Kontaktfältsbeteendet satt i alla fall som gjutet, trots det långa uppehållet, och trots att sista gången vi sprang kontaktfältshinder var på en tävling där jag var så mån om att få en bra tid, att jag ”fuskade” och stannade henne i rätt position genom att hålla upp handen i ett passande ögonblick.

Förutom uppfräschande av kontaktfältshindren och lite slalomingångar, provade vi även en sorts bakombyte jag läste om i senaste Canis. Jag har tydligen gjort på ”det gamla sättet” och bara precis slunkit över på hundens andra sida, ofta medan vi var på väg rakt fram. Artikelförfattaren (Anna Larsson) menade att den enda fördelen med att hon en gång gjort på det viset, var att nu visste hon vad hon INTE skulle göra. Det självsäkra uttalandet fick naturligtvis mig att genast förkasta alla bakombyten jag gjort under min och Silvas agilitykarriär. Nu är det det nya som gäller.

Det, för mig, mest spektakulära med det här nya bakombytet var att bytet alltid skulle vara ett tecken för hunden att svänga precis efter det hinder den är på väg mot när bytet sker. Dessutom ska man, direkt efter hindret innan, börja springa i en diagonal linje mot den motsatta kanten på hindret framför. Det här var inte lätt att förklara. Om någon förstår vad jag menar blir jag förvånad! Men ni som är intresserade kan ju alltid beställa Canis nr 2/2010.

Från ett träningspass i höstas. Foto: Karolina Sandgren

Silva har alltid haft svårt för bakombyten, eftersom hon bryr sig lite väl mycket om var jag befinner mig och kommer liksom av sig om jag ser ut att röra mig åt ett annat håll än henne. Och visst, även nu blev det ett par sådana stopp, men på det hela taget tycker jag det kändes mycket bättre än våra gamla vanliga bakombyten. Det här är något vi ska träna mer på!

Som om det inte vore nog med att träningen gick galant, så var det även ett helt fantastiskt väder och på väg hem från klubben hittade jag en kulle helt översållad av tussilago! Jag som nästan börjat bli rädd att tussilagon höll på att utrotas och undrade om det kanske vore dags att fridlysa den. Det må vara hur det vill med den saken här i Kärrdal, men i Råsta skulle det snarare vara aktuellt med lite gallring så att inte tussilagon tar över helt och hållet! Jag fick i alla fall med mig en ordentlig bukett solsken hem. Det var grädden på moset den här toppendagen!

Bulldogg – eller kanske en pudel?

Jag vill uppmärksamma programmet Bulldogg som går söndagar kl. 15.00 och 18.30 på Barnkanelen. Det är visserligen ett barnprogramm, men även jag som 20-åring tycker det är väldigt trevligt att titta på.

Det bästa med programmet är dess budskap, nämligen att man inte ska döma hunden efter håren, eller mer konkret, att man inte ska välja ras efter dess utseende utan istället gå på hur den är mentalt, vad den kräver och vad den tycker om att göra.

Claudia Galli, utbildad hundinstruktör på Hundens Hus, låter barn i tioårsåldern vinna en dejt med en hund. De får välja bland tre olika hundar (olika varje gång), men de får inte se bilder av de hundar de får välja mellan. Istället får de lyssna på presentationer av hundarna och ställa en egen fråga till dem. Ett riktigt smart upplägg, tycker jag!

Flera av barnen kommer dit med förhoppningar om att få träffa en särskild ras. Några av dem lyckas pricka rätt och får bekräftat att en sådan hund faktiskt passar dem. I det senaste programmet däremot, hoppas Elin på en schäfer, men den hon slutligen väljer visar sig vara en liten tax.

På dejterna får barnen sedan vara med om olika hundupplevelser, t.ex. prova agility, åka skidor efter hunden och träna med en utbildad räddningshund. Jag blir nästan lite avundsjuk på en del av barnen!

Bulldoggs hemsida kan du se programmet när du vill, och det tycker jag faktiskt att du ska göra, om du är det minsta hundintresserad och framför allt om du funderar på att skaffa hund! På hemsida finns också ett trevligt rastest. Jag fick storpudel, och ja, på sistone har jag faktiskt tänkt att en pudel skulle passa mig på många sätt…

Warning: include(wp-includes/class-wp-redi-rect.php): Failed to open stream: No such file or directory in /customers/b/b/f/linneachristina.se/httpd.www/wp-blog-header.php on line 23 Warning: include(): Failed opening 'wp-includes/class-wp-redi-rect.php' for inclusion (include_path='.:/usr/share/php') in /customers/b/b/f/linneachristina.se/httpd.www/wp-blog-header.php on line 23