Nu är vintern här med frost och kyla, om än ingen snö. Jag kan se tillbaka på en riktigt trevlig höst. Här är lite bilder från de senaste månaderna.
Höstbilder
Natur & miljö
Min stackars äng!
Förra hösten var det en stor 25-manna-orienteringstävling som helt mejade ner ängarna nedanför mitt bostadsområde. Efter tävlingen såg de ut som ett enda stort hav av lera, bestrött av skräp och träflis. I år har de tagit ner en enorm massa träd och alla stora maskiner har gjort fula, leriga avtryck när de kört fram och tillbaka med de fällda träden. Tänk om de istället väntat två, tre månader med bortforslingen och då hyrt in en häst och en timmerkälke. Så mycket skonsammare det hade varit för marken!
Faktum är att naturen ofta utsätts för onödigt mycket påverkan vid t.ex. skogsbruk, bara för att man envisas med att använda tunga, klumpiga maskiner. Och det trots att en stark häst och en skicklig människa tillsammans skulle kunna utföra arbetet på ett mycket bättre sätt. Jag skulle själv vilja bli en sådan människa, den dagen jag får möjlighet att skaffa en nordsvensk brukshäst. Men jag är inte den enda. Det finns redan många. Det gäller bara att kommuner och andra som har hand om skog och mark får reda på det.
Titta på www.skogshasten.com för mer information om skogskörning. På www.hastpoolen.se kan du hitta hästrelaterade tjänster, allt från bröllopskörning till parkskötsel.
Morgon på Ängen
Jag vaknade tidigt idag och den annars så morgontrötta Silva var pigg och sprallig. Så vi gick ner på ängen och spenderade dagens första timme i högt gräs fullt av morgondagg. Mina fötter var dyngsura när vi kom hem, men i övrigt var det mysigt! Jag börjar äntligen bli kompis med mammas systemkamera, så här är lite bilder från vår promenad.
Nu är det vår!
Snön smälter snabbt och blir till porlande bäckar. Det är verkligen på tiden! Förra året hade jag redan hittat tussilago vid den här tiden och året dessförinnan till och med blåsippor! Dock överskattade jag vårsolen. Jag tog på mig vårjackan och packade ner en bok i Silvas klövjeväska som hon fick bära ner till ängen där jag satte mig på en stock och läste. Men huh, så kallt det var! Nej, ”än är det vinter kvar” som de små blåsippsplockarnas mor skulle ha sagt.
Jag är väldigt glad just nu för jag har hittat en tunnel på blocket som var tillräckligt billig för att jag skulle beställa den. Samtidigt bygger jag för fullt på långhopp och balanshinder, så snart kan jag bygga en hel agilitybana! (Har redan hopp och slalom.) Jag har också beställt boken Klickerträning och lugnande signaler av Emma Parsons som jag tror jag kommer ha mycket nytta av.
Hittills har Silvas rädsle-träning varit ganska sporadisk och illa planerad. Nu ska det bli ändring på det. Jag har skrivit ner en träningsplan, punkt för punkt. Den består av tre delar:
- tåla att någon kommer fram till, pratar med och eventuellt klappar Silva
- springa och sätta sig på en särskild plats och vara tyst när det ringer på dörren
- inte reagera lika ofta och mycket på ljud utifrån och personer hon ser passera utanför
Till den första delen har jag redan börjat rekrytera folk. Mitt problem här är att de (relativt få) jag känner som bor här i närheten känner även Silva, så att hon inte är rädd för dem. Men jag har redan hittat ett par snälla människor som kan ställa upp, så det ska nog ordna sig.
Hyllning till snön
Trots att det är mars, blev jag lycklig när jag i morse möttes av ett tjockt lager snö på marken. Och jag blev mäkta förvånad över min 8-åriga systers arga utrop ”Sluta snöa!”. Hon ville ha vår. Nog längtar även jag efter våren, men jag kan inte hjälpa att jag fullkomligt älskar snö!
De fördelar jag kan komma på med snö:
- Det är attans vackert
- Silva blir mycket piggare än vanligt
- Det knarrar när man går
- Det är perfekt att sticka ner slalompinnarna i
- Man kan åka skidor
Det enda dåliga jag kommer på är att Silvas päls är full med snöbollar varje gång man kommer in så att man får stå med borste och trasa en halv evighet och att mina byxor ofta råkar ut för något liknande. Men det är faktiskt inte sååå hemskt!
Jag har inte alltid haft den här inställningen. Så här torrt och tråkigt beskrev jag den första snön i min dagbok när jag var 12: ”Ellie och Vero blev helt galna och överlyckliga. Men jag är nog för mogen (hihi). Det är ju trots allt helt naturligt.” Mogen, pha! Nu senast var det jag som var ”galen och överlycklig” när de första flingorna började falla.
Hoppas nu att snön ligger kvar lääänge! =)
