Det här måste vara den varmaste dagen hittills i år! Riktig sommarvärme! Vad kunde då passa bättre än en utflykt? Jag tog med mig Nike och Silva till Sätra och Blåsippsbacken. När vi kommit hem fick även kaninen Jumjum årets första tur i koppel. Han njöt i fulla drag!
Mina senaste fotorundor har varit inspirerad av Tajma, som nämnde att hon lär sina hundar vissa tricks för att få bra foton. Hittills har jag i princip nöjt mig med småtrista porträtt och inkallningsbilder när det gäller hundfotografering, eftersom Silva alltid kommer springande till mig när hon märker att det är fotodags. Men nu inser jag att hon kan mer än jag tror. Om jag först belönar henne några gånger för att hålla en viss position så kan hon stå kvar även medan jag knäpper av några bilder.
Fotografering kan faktiskt vara bra aktivering även för hunden, inte bara för matte/husse. Tänk ut ett roligt motiv och tvinga hunden att använda huvudet. Kom bara ihåg att hunden inte ser någon skillnad på foto-träning och annan träning. Samma inlärningsprinciper gäller. Hunden behöver fortfarande motiveras med bra belöningar och förtjänar en tydlig och tålmodig tränare. Om du fokuserar så mycket på att få det perfekta fotot så att du blir sur och irriterad när det inte blir som du vill, är det inte längre bra aktivering.
Nu vill jag bli utmanad! Nämn ett motiv och jag ska fota det!
Silva och jag tog Rösjöns camping i besittning igår.
I det här underbara sommarvädret kunde vi inte göra annat än att gå ner till sjön, jag, Nike, Silva och Wilda. Det blev en riktigt mysig promenad med mycket lek och bus.
Här kommer dagens bildskörd från en promenad med myshundarna.
Nu tycker jag om snön igen. Den stora mängd ny snö som föll i förrgår i kombination solen som börjar piggna till, är helt enkelt oemotståndlig! Jag gick en lång, mysig promenad med Silva och Wilda idag och släppte dem lösa i en park. Jag vet inte om Silva var så förtjust idet. Hon försvann nästan i snön och hade uppenbara problem att ta sig fram. Men Wilda var i alla fall härligt glad! Så här såg det ut:
Jag blir inte riktigt klok på den där hunden.
För två veckor sedan hade vi under helgen besök av G, en ung, amerikansk släkting. Först, när hon kom in genom dörren, blev det skäll förstås, men med något att tugga på var Silva ändå ganska nöjd. Senare på kvällen såg G, jag och syrran på film. Vi satt på golvet och Silva var med. Plötsligt började Silva slicka G:s tår! Det ena ledde till det andra och när filmen var slut satt Silva och fullständigt tiggde gos av G.
Vi gick på en liten promenad. Silva var lös och det var hur avslappnat som helst. Aldrig förr har jag, första dagen en, för Silva, främmande gäst kommit till huset, vågat ha henne utom synhåll inomhus. Men det kunde jag nu. Otroligt!
Nästa morgon möttes G av skäll igen. Hon lugnade sig snart igen, men faktum är att det under de tre dagarna G stannade, blev allt värre, inte bättre. Underligt. Två saker fick jag i alla fall ut av G:s besök (vad gäller Silvas rädsla alltså).
Det första är att det är värre, tycker Silva, att en främmande går rakt emot henne, än klappar henne; något som kan verka konstigt.
Det andra är att Silva faktiskt är lugnare om jag själv är lugn. Förut har jag tänkt att det borde vara så, men att det inte stämmer på Silva. Men på sistone har det varit ganska tydligt. Det bekräftades t.ex. tidigare i veckan då vi hade en familj här på middag. Jag bryr mig inte så mycket om vad den familjen tycker just om Silva och hur jag hanterar henne. Därför kunde jag vara lugn och träna på rätt sätt utan att bli irriterad. Och till min förvåning kunde familjens två vuxna, som Silva knappt sett tidigare, klappa Silva, utan att hon skällde alls. (Då satt jag visserligen och klappade henne samtidigt, vilket brukar underlätta…)
Just nu känns det som att det går framåt med rädsleträningen, även om jag inte tränat så aktivt på sistone. Vi får se hur hon klarar julafton, med mycket folk, varav en hon var ordentligt rädd för i påskas – fast inte så värst rädd för när de träffades varandra dessförinnan. Det är verkligen som om Silva rycker kronblad från en tänkt prästkrage: rädd, inte rädd, rädd, inte rädd…
Här kommer dagens snö-bilder:
Halv sju i morse var jag på plats på Älvsjömässan för att vara funktionär på den internationella agilitytävlingen som hölls i samband med SKK:s stora utställning och hundmässa. Halva dagen spenderades som skrivare (typ resultatantecknare) och hinderfixare. Andra halvan kunde jag ägna åt att gå runt och titta på alla ras- och företagsmontrar. Får väl erkänna att jag var lite mallig över att gå runt med ett passerkort om halsen. Det var inte mer än ett år sedan jag var på husdjurmässan och såg med smått avundsjuk beundran på de som fick vara funktionärer på en hundtävling…
Naturligtvis kom jag hem med en massa onödiga prylar, som en keeshond-dekal, två nya klickers, ett retrieverkoppel och två tidningar som jag aldrig kommer hinna läsa (har redan flera nummer av Hundliv, Hundsport och Brukshunden som ligger och väntar… Canis-tidningarna är de enda som högprioriteras och läses direkt).
Att se alla duktiga agilityekipage fara runt den kluriga banan gav mig även mitt tränings-sug åter, så på måndag är det jag och Silva som åker till klubben och kör ett ordentligt agilitypass.
Ja, bara för den här terminen, men ändå. Det har varit trevligt med lite extra sällskap på promenaderna. Det är mycket mer spännande att gå med två hundar. Än hittar den ena på något, än den andra. Och däremellan kan man studera hur de interagerar med varandra. Lite sugen blir man på att skaffa en till hund. Men det finns förstås nackdelar med det också.Och de nackdelarna behöver jag inte ens tänka på så länge jag bor kvar hemma, för några fler djur kommer inte in i det här huset…
Idag var syrran snäll och tog några bilder av mig med båda hundarna.
