Bästa kommentaren igår kom från 9-åriga Nike som, med tanke på att hundar egentligen är förbjudna på vår badplats*, uppgivet suckade:
Moderna människor! Ingenstans får man ha med sig hundar…
Och visst är det lite tråkigt att det ska behöva vara så? Förr fick djur vara i princip överallt. Man stängslade in åkrarna istället för djuren, man tog tillvara på djurens värme och översåg istället med att det blev en aning smutsigare och rörigare i husen. Dagens inställning till djur och hela vår livsstil är en stor bidragande orsak till att så många är rädda för och allergiska mot hundar och andra djur.
Jag tror dock att det värsta är över. Jag tycker mig märka en tendens till en mer öppen inställning mot hundar på offentliga platser. Dessutom finns det de som satsar på att förebygga hundrädsla och att barn redan i unga åldrar ska få en bra inställning till hundar och lära sig grundläggande hundspråk.
Det finns betydligt fler fördelar med sådant än att hundar ska kunna följa med på fler ställen. Bl.a. skulle många tragiska olyckor kunna förhindras. Om ett barn t.ex. vet hur man beter sig ”artigt” mot en hund, att man ska låta en ätande eller vilande hund vara ifred och att man ska respektera en hund som morrar, är risken avsevärt mindre att han eller hon omedvetet provocerar en hund och kanske blir biten.
Ett av de ”team” som lär barn sådana saker är Fadderhunden, bestående av Sara Carlberg och pinschern Alfonz. Barnen som träffar dem får lära sig empati, respekt och ansvar mot både människor och hundar.
*Jag tolkar det dock som att förbjudet bara gäller under högsäsong.
