Silvas löpperiod närmade sig sitt slut och jag andades ut och tänkte att den här gången slapp vi hennes extrema stress i samband med löpet. Fantastiskt! Men tji fick jag. Det var den 21:a dagen sedan hon började och det borde alltså i princip vara över. Istället börjar hon uppvisa alla möjliga konstiga och sjukt jobbiga beteenden, t.ex:

• Slickar på saker nästan hela tiden – mina byxor och mitt täcke är favoriterna. De här slick-ticsen dyker upp då och då när hon är stressad, men nu är det värre än någonsin!
• Följer efter mig vart jag går och har jättesvårt att slappna av, särskilt på kvällen när det är dags att sova. Hon går runt i rummet och hittar på det ena otyget efter det andra, och det spelar ingen roll vad jag gör…
• Juckar mot min säng när hon får tillfälle. Förra året gick det så långt att hon kissade i den! Usch! Nu har jag haft bättre koll och sluppit sådana incidenter – hittills i alla fall.
• Slår dövörat till när vi är ute. Ska bara nosa och spana in andra hundar. Suck. Är det något jag verkligen hatar så är det hundar som låtsas som om man inte finns.
• Är ännu mer rädd än vanligt, känns det som. Men det kanske beror på att det är svårare att avleda henne.
• Lyfter på benet när hon kissar! Det är väl det enda i den här listan som inte är jobbigt, utan bara lite lustigt. Har aldrig sett henne göra det förut!
• Försöker öppna ytterdörren när vi är inne och vägrar gå in när vi varit ute.
• Hon har till och med börjat uppvakta kaninen i brist på hanar av sin egen art! Står långa stunder vid hans bur och skuttar och kråmar sig. Hon kunde inte valt ett mer ointresserat föremål för sina närmanden… Jumjum bara ligger stilla i spånet och tittar inte ens åt hennes håll.

Varje gång det blir så här tänker jag att jag bara måste låta kastrera henne innan nästa löp! Sedan när det är över så glömmer jag tydligen hur illa det är och tänker att det inte är värt alla pengar…