I vintras innebar torparlycka att ligga i en hundra år gammal, lagom knarrig utdragssoffa under ett hundra år gammalt ärvt regulatorur och lyssna till brasans knastrande i den hundra år gamla kakelugnen, som jag efter ett års tid, många kalla nätter och otaliga besök av sotare och hantverkare, fått börja elda i.
Nu när sommaren närmar sig är torparlycka bl.a. att gå runt i trädgården i gummistövlar, randig linneskjorta och halmhatt och pyssla med än det ena, än det andra, medan gräset blir allt grönare och blommor tittar upp i alla vrår.
Det är också något så simpelt som att hänga tvätt. Vintertid, när jag hänger den inomhus, på en ihopfällbar torkställning som jag placerat där den för tillfället får plats, är det visserligen en av de absolut tråkigaste vardassysslorna.
Men! Att en ljummen vårkväll ta den stora vidjekorgen under armen, sticka fötterna i sina väl ingångna träskor, traska ner till ängen och sedan stå där och hänga plagg efter plagg på jutesnöret som jag spänt upp mellan äppelträdet och en av de gamla björkarna – det är ren och skär njutning!
Håller med dig! Och en ljum kväll duger även balkongen bra för att uppleva njutningen i att hänga tvätt. 🙂
Nja, mja… Men då heter det radhuslycka! 🙂
Hej Hej!
Hittade ingen mail adress till dig så jag chansar att skriva här istället.
Jag håller på med ett examensarbete (till problemhundkonsult) som handlar om rädsla hos hund. När jag sökte på internet om det så hamnade jag på din sida och har tagit del av din berättelse.
Om du vill, och har möjlighet så skulle jag vilja ställa lite följdfrågor just om hur det är att leva med en rädd hund och hur erat liv ser ut idag. Är det något som du skulle vilja ställa upp på? Får ju absolut vara anonym om du skulle vilja det. Jag lämnar min mail adress så skulle jag bli jätteglad om du hörde av dig.
Med vänlig hälsning Josefin
jossanbergman@hotmail.com