En och annan som har sina hundar lösa har tydligen även en skruv lös någonstans. På sistone har väldigt många lösa hundar sprungit fram till Silva. Här om dagen dök en hel flock med vinthundar upp, livligt skällandes, och samlades kring min tös som förvirrat försökte backa undan. En annan gång var det två små tibetanska spaniels som – långt utom synhåll för sin husse – hängde oss i hälarna genom halva skogen.
Jag kan bara inte förstå varför såpass många hundägare vind för våg släpper fram sina hundar till alla de möter. De kan inte veta ifall det är en rädd, aggressiv eller sjuk hund eller för den sakens skull en hund, som liksom Silva för någon vecka sedan, rullat sig i skit.
Vissa verkar faktiskt inte bry sig om sin egen hunds säkerhet. Matten till en hanhundsaggressiv dobermannhane (som jag för övrigt ska bli ”reservrastare” åt) berättade här om dagen för mig om hur hon gick till rastgården för att Kalle, som han heter, skulle få springa av sig. Det var redan en hund där – en goldenhane. ”Släpp in honom du”, sa dennes ägare. Kalles matte berättade att Kalle var aggressiv mot andra hanar, men goldenmatten insisterade: ”han ser så snäll och glad ut, han vill bara leka!”. Så Kalles matte släppte fram sin hund till staketet så att de båda fick nosa på varandra. Kalle exploderade. Förhoppningsvis var goldenmatten glad att hon inte lyckats få sin vilja igenom…