Liten Silva fyller tre år idag, eller 21 hundår! Tänk, att hon redan är äldre än jag!
Sina två första födelsedagar har hon fått presenter, men ingen tårta. I år hade jag inspirerats av bl.a. Dixies fina tårta (http://pinscherndixie.se/?p=550). Och så tänkte jag så mycket på tårtan att jag glömde bort presenter! Så kan det gå. Men Silva var nog nöjd i alla fall!
Tårtan består av polarkakor fyllda med ”köttfärs”, täckt med mjukost och dekorerad med ”köttbullar” och ”bacon”. Allt kött är dock vegetariskt sådant, för jag ville också smaka av tårtan. Men jag lovar, Silva tycker lika mycket om det som den äkta varan, åtminstone nästan…
Silva och Nike har inte förvanlats till zombies eller liknande, trots att bådas ögon ser väldigt mysko ut...Mums...
Här kommer de utlovade bilderna på när Silva drar pulka! Eftersom hon jämt ska titta på mig och gå mot mig så fick jag tyvärr ingen bild från sidan där man verkligen ser att hon drar…
Igår var jag med familjen och såg en teateruppsättning av Dickens A Christmas Carol. Det är en historia som allt igenom andas julglädje och givmildhet. Den påminde mig att det börjar bli dags att tänka på vilka som ska få julklappar i år – ja, förutom familj och vänner.
Varje år ger jag något till olika hjälpföreningar. Först därefter kan jag njuta helt och hållet av julen. Jag säger inte detta i något sorts självberömmande syfte. Jag vill bara inspirera andra till att göra likadant. För vad är sann julglädje, om inte att ge till dem som verkligen behöver?
Det är så härligt med all snö! Det tycker både jag och Silva. Lilla S är så glad och sprallig och springer mycket längre bort ifrån mig än vanligt på promenaderna (vilket ändå inte innebär så värst långt…). Igår morse kunde hon bara inte vänta på att få på sig koppel och allt tjafs, så hon sprang till bakdörren istället och bad om att få bli utsläppt där. Och inte kunde jag neka henne det!
Hon har börjat skolas till draghund. Jag spänner fast en pulka i hennes sele. Det går så bra, hon ser ut som en liten, grå mini-samojed eller något! Igår fick hon dra några kartonger till sopstationen. Kul när hunden kan ”förtjäna sitt levebröd”, så att säga. Visserligen ligger sopstationen precis nedanför en enorm backe, så nästan hela vägen fick syrran gå bakom och hålla emot…
Idag tog vi säsongens första skidtur. Gångbanan utanför huset hade de inte hunnit skotta och sanda, så jag kunde sätta på mig skidorna direkt. Det är så otroligt vackert i skogen när det är snö. Och hur njuter man bättre av det vackra än på ett par skidor, som tyst glider fram över marken?
I veckan var jag på föredrag med Memea Mohlin. Hon uppmanade alla i publiken att gå hem och göra en lista över sådant som ens hund tycker om och sedan rangordna det. Då och då har jag funderat på att göra något liknande. Den här uppmaningen var vad jag behövde för att faktiskt göra det. Jag hoppas jag kommer gå tillbaka till listan många gånger för att hitta kreativa belöningar eller utmanande störningar.
Jag kommer dock inte rangordna var och en av roligheterna – de är alldeles för många – utan sätta betyg på dem från 1-5, där 5 är rena himmelriket och 1 bara är roligt om man inte har något annat för sig…
Ett poäng
Gå ut (om det är halvbra väder eller morgon eller kväll)
Sitta bredvid matte i soffan eller sängen
Äta torrfoder
Två poäng
Bli klappad och kliad
Dricka vatten
En familjemedlem kommer hem
Få klorna klippta
Gå in (om det är dåligt väder eller hon är trött)
Skutta efter en fågel
Slicka någon
Springa genom tunnel
Springa med matte
Åka bil
Åka buss
Tre poäng
Dragkamp
Göra ett trick, som att snurra runt
Hoppa upp på sten eller över hinder
Hälsa på en hund
Jaga tennisboll
Leka med kartong
Leta efter föremål
Springa till träningsplanen
Träffa någon hon tycker om utanför familjen
Fyra poäng
Gå hem till mattes mormor och morfar
Gå ut (om det är bra väder och mitt på dagen)
Jaga kaninen
Leka med en badboll
Springa fram och tillbaka mellan två personer
Spåra
Ta ett A-hindret eller balansbommen
Äta levergodis eller kex
Äta ost eller frolic
Äta tuggben
Fem poäng
Hela familjen kommer hem på samma gång
Jaga och kampa med sopborsten
Leka kurragömma
Slicka på disk i diskmaskinen
Springa ikapp en familjemedlem som försvunnit
Ta gungbrädan
Träffa en familjemedlem som hon inte sett på ett tag
Jag har fått en till ”promenadhund”; grannhunden Wilda, en bouvier des flandres, som endast är en dag yngre än Silva. Hon får följa med mig och Silva på promenad torsdagar och fredagar. Här är några bilder från igår, precis innan det började regna.
Ja, 20 år, i alla fall! 🙂 Har haft en trevlig födelsedag. Mormor och morfar var här igårkväll. Silva märkte direkt att några av paketen egentligen var till henne. Hon lämnade inte mormors kasse ifred förrän jag öppnat paketen som innehöll ett par smaskiga tuggben! Sedan var hon väl sysselsatt resten av kvällen…
Silva fick även ett mycket fint halsband i jeanstyg med broderade blommor. Det var av halvstrypmodell och blir ett perfekt tävlingshalsband – lätt att ta av och på, förutom att det är snyggt.
Glömde som vanligt kameran... Här är ännu en bild från träningen i tisdags... Foto: Karolina Sandgren
Vi invigde halsbandet idag på vår andra agilitytävling som gick av stapeln på Vallentuna BK. Även denna gång deltog vi endast i hoppklass, då vi fortfarande inte hunnit bli helt klara med kontaktfältshindren… Om det inte varit för den attans platta tunneln hade vi gått i mål med ”bara” 10 fel (en rivning och en missad port i slalomet). Men platta tunneln var tydligen fortfarande läskig, trots att vi sedan vår förra tävling tränat på den med gott resultat… Hon var flera gånger nära att ta sig igenom men ångrade sig i sista stund, vilket ledde till en diskning.
Men det flöt på mycket bättre än förra tävlingen, Silva lyssnade bra, brydde sig inte om nummerskyltarna och hade inte en tanke på att springa av planen. Hon klarade slalomingången trots att vi kom i en lite klurig vinkel och jag sprang på vänster sida (som hon konstigt nog är sämre på, fast jag från början varit noga med att träna på båda sidorna…). Om två veckor när vi tävlar på hemmaplan SKA vi komma runt utan att diska oss! Så nu vet ni det! 🙂
Idag fick jag ett klart bevis på att ödet – eller vad det nu är – inte tillämpar klickerträning. Jag fick ett grymt straff för min försumlighet.
Silva gick lös i skogen och försvann plötsligt bort från stigen, utom synhåll. I vanliga fall skulle jag ha ropat på henne direkt, men idag tänkte jag ”jaja, hon kommer väl”. Efter några sekunder ropar jag i alla fall och när hon kommer kutande ser Silva ut precis som ett litet barn som ätit chokladpudding – lika lycklig, lika kladdig. Och stinker gör hon som bara den. Inte är det djurbajs heller, nej, dass luktar det. Säkert någon joggare som blivit nödig under rundan. Joggare borde sannerligen ha samma skyldigheter att plocka upp efter sig som hundägare har!
Detta hände i början av vår tur, så där fick jag gå med en stinkbomb i en och en halv timme. Av uppenbara skäl blev det inte så mycket av den igår påbörjade prata med människor-träningen.
När vi kom hem blev det bad, förstås, när jag väl fått henne i badkaret. I det längsta försökte hon smita och jag var rädd att hela huset skulle bli nerkladdat. Silva avskyr att bada. Högst förståerligt, då hon pga kvalsterallergi måste badas minst en gång i veckan, även när hon inte är full av äckel. Jag är också gruvligt trött på det. Hela proceduren tar minst en timme och det är fortfarande ett år tills jag k a n s k e kan sluta bada henne så ofta…
Halva Silva försvinner liksom när hon blir blöt...
