… är en dag jag aldrig försummar att fira!
Drygt 100 bullar blev det idag, med mycket kanel och kardemumma, mandelmassa, pärlsocker och hackad mandel. Tidigare år har vi ibland gjort mer än dubbelt så många, men i år var jag ensam bagare så det fick räcka så här. Men visst är kanelbullar annars något man aldrig kan få nog av!?
Jag tänker ofta att jag skulle ha velat leva för länge sedan, kanske på 1800-talet, men när jag minns att kanelbullen ”uppfanns” först på 1920-talet, då Sverige blev självförsörjande på vetemjöl och socker, är jag glad att så inte är fallet!
Oj, oj vilken tur att det inte var i dag vi hälsade på hos familjen Dunér. Vi hade inte kunnat motstå dessa bullar. Det hade inte ens blivit bara en utan flera. De ser så läckra ut.
Ja, det var nog tur det, för de var riktigt svåra att motstå! Åt själv fem stycken … Just den dagen får man faktiskt äta obegränsat! (Mitt rekord är åtta och en halv! :p)