Igår träffade vi den första av de personer som vi ska träna anti-rädsla med. Det var en trevlig tjej som hette Sandra. Vi började med att hon stod en bra bit bort och bara tittade åt vårt håll. Läskigt, tyckte Silva. Men hon märkte snart att om man var tyst och tittade på matte när det blev läskigt fick man ost och köttbullar (eller i värsta fall torrfoder och kokt morot) och den skrämmande personen vände sig bort en stund. Sandra kom successivt närmare och gjorde läskigare och läskigare saker. I slutet av det kanske 20-30 minuter långa träningspasset kunde hon både klappa Silva, springa mot henne och böja sig över henne.
Jag är sååå nöjd! Det här är precis den sortens träning Silva behöver. Jag ska försöka arrangera minst ett sådant pass i veckan. I början får det mest bli tjejer/kvinnor och när det går allt bättre ska vi fortsätta med killar/män. Jag känner mig riktigt hoppfull nu!