Min nyårsafton kunde ha varit bättre.
Plötsligt på förmiddagen, när jag sitter vid datorn, blir det svårt att läsa. Texten liksom försvinner allteftersom jag flyttar blicken. Jag går ifrån datorn och hoppas att det ska försvinna snart. Mamma övertalar mig dock att ringa sjukvårdsupplysningen och dessa i sin tur tycker att jag ska komma in till akuten. På vägen dit infinner sig en olidlig huvudvärk som hotar att spränga mitt huvud. Efter ca tre timmars väntan får jag äntligen träffa en läkare, som konstaterar vad jag redan hyst starka misstankar om: migrän.
Vid det laget är jag dock fri från både huvudvärk och synrubbningar. Pappa kommer och hämtar mig, och vi anländer hem i samma stund som våra nyårsgäster. Det första jag får höra när jag kommer in är att när mamma hade tagit ut Silva på en kort rastningsrunda, hade några idioter smällt av en smällare alldeles nära dem. Smällaren svischade tätt förbi Silva, som fick panik, slet sig och sprang runt hela området, för att slutligen landa på trappen där hon satte sig och skällde tills hon blev insläppt. Då sprang hon raka vägen upp och gömde sig under mammas och pappas sängar, där hon hade legat och skakat ända tills jag kom hem.
Som tur är har hon inte blivit så enormt rädd just för smällar, om de inte kommer väldigt plötsligt och nära. Däremot vågade hon på flera dagar inte gå ut efter mörkrets inbrott. Hon bara la sig resolut innanför dörren, eller satte sig på tröskeln och skällde olyckligt rakt ut i luften. En snabbis ute i trädgården var det enda jag, med stor möda, kunde få henne till. Detta ledde till att jag lika många nätter väcktes minst en gång av en super-nödig hund och fick släpa mig upp för att öppna bakdörren. Dessutom var Silva ovanligt lättskrämd i allmänhet ett bra tag.
Nu är allting, tack och lov, som vanligt igen och vi kan gå vår vanliga runda om kvällarna. Men jag är fortfarande mer än lovligt arg på dem som orsakade en sådan skräck hos min älskling, och över huvud taget på dem som inte kan nöja sig med att smälla på nyårsafton utan tvingar en stor mängd djur och människor att leva i ständig oro i veckor…
Stackars dig och stackars Silva!!! jag vet hur det är , med Filippa som är SÅ RÄDD för raketer. Igår ringde de från hunddagis och sa att de smällde en massa raketer precis utanför (det ligger en skola där och eleverna började igår) och Filippa var så rädd att personalen inte visste hur de skulle hantera det hela… Hon skakar, hyperventilerar och drägglar och är okontaktbar… Fruktansvärt att se sin hund på detta sätt!!! Det slutade med att jag fick ringa mamma som kunde hämta Filippa på hunddagis, eftersom både jag o Tord var på jobbet… Som sagt – smällare och raketer är bara elände för alla djur!!! Kram Helena
Ojojoj, ja det är verlkligen fruktansvärt. Vad gav ni henne för att hon skulle vara lugn på nyårsafton? Pratade med en annan hundägare om olika preparat. Hon hade haft ett som var jättebra och gjorde hunden precis lagom lugn, men det tillverkades inte längre. Så nu hade hon ett som i stort sett inte hjälpte. Så det vore intressant att höra vad ni kör med.
I år använde vi först kapsel Zylkéne + DAP-halsband (båda dessa saker köper man hos veterinären) – dessa saker börjar man med någon vecka innan nyår/eller före jul. Det DAP-halsbandet är feromoner som hunden skall bli lugnare/mer harmonisk av. Kapslarna är ett kosttillskott (alltså ej läkemedel – ej rent lugnande medicin) som även det skall ge en mer lugn, tryggare hund. MEN, vi märkte väl ingen direkt skillnad när vi börjat med detta, då vi hörde raketer innan nyårsafton… På själva nyårsafton, gav vi henne tabletter Nozinan, det är läkemedel (avsett för människa) som är kraftigt sederande/lugnande. Det fungerar ju, hon blev rejält sederad, sov hela kvällen, snubblade fram då hon gick på köksgolvet…Hon var så söt… Jag tycker att detta är helt klart bättre, då de inte känner den ångest de annars får av alla raketer. Så så gjorde vi. Kram /helena
Minns när vi fick hem Silva från veterinären där hon fått narkos, då var hon också så att hon bara sov och snubblade… Men visst är det att föredra framför rädslan. Jag provade också DAP i år och märkte ingen som helst skillnad, varken till vardags eller när hon blev skrämd… Läste någon recention av det för ett tag sedan och det är fungerar visst väldigt olika på olika hundar.