Livet är för kort för att leva det som en burhöna, när man kan leva det som en lycklig, frigående höna på landet. Typ. Så när andra unga vuxna hyr en lägenhet i andrahand, köper jag ett torp.
Ja, nu har jag äntligen hittat mig ett litet krypin där jag tror att jag kan trivas. Egentligen hade jag tänkt mig ett ställe lite närmare Stockholm, men för varje meter man närmar sig huvudstaden stiger priserna läskigt mycket, så nu hamnade jag i Morgongåva, knappt en och en halv timme med bil från föräldrahemmet.
Krypinet i fråga är en liten torpstuga, ursprungligen från 1800-talets slut. (Se mer på dess egen sida.) I nuläget är det kanske inte riktigt drömhuset – lite för många ovarsamma renoveringar och moderniseringar har gjorts genom åren – men vänta bara tills jag är färdig med det! (Färdig, förresten – blir man någonsin färdig med ett hus…?)
Inflyttningsdagen dröjer dock, då det är en del akuta åtgärder som ska till innan det är möjligt att börja möblera och boa in sig. Taket ska ses över, troligen läggas om helt och hållet, likaså torpargrunden, som vid besiktningen hade indikationer på mögelangrepp.
Jag vågar nog påstå att jag inte kommer lida av uttråkning i sommar.
