Morgongåva

I dag åkte jag till torpet för att bestämma vilka möbler och prylar jag ville behålla. Det regnade på vägen dit, men väl där gled molnen åt sidan och släppte fram solen. Jag bara älskar att sista biten fram till mitt blivande hem kantas av skog och hagar med får och hästar. Det är så underbart vackert, och innan jag åkte hem satte jag mig vid Axsjön och åt matsäck i solen och fick höra årets första gök från motsatta stranden.

Skylt vid Axsjöbadet, Morgongåva — Mysig matsäcksplats

Bara det att bo i en ort med ett sådant namn som Morgongåva är ju fantastiskt. Ingen kan låta bli att utbrista ”men ett sådant vackert namn!” När Vintergatan 5A och dito 5B gick som sommarlovsmorgon var jag ett stort fan och jag minns än i dag att ett barn som ringde in till programmet kom just från Morgongåva och Peo (Anders Linder) sa att där skulle man bo! Föga anade jag att jag en gång skulle göra det…!

Ortens enda brist verkade faktiskt vara att det inte fanns någon vacker visa om den. För vem drömmer inte bo i Ack Värmeland du sköna eller på Överby berg eller i Roslagens famn eller vid Koppången? Men det var inte värre än att det gick att råda bot på. Nedanstående lilla visa knåpade jag ihop här om dagen. En inspelning finns, men jag garanterar ingen skönsång; den är bara till för att förmedla melodin!

Mitt lilla torp i Morgongåva

Den dag jag kom till stugan

till sist min egen vorden

då kände jag i hjärtat

det var min plats på jorden

och allting stod i blom

från apeln till syrenen

och uti björkens topp

allt i den högsta grenen

ljöd trastens drillar klarast uti Norden

Då tänkte jag sålunda

den stugan, vill jag lova

den blir mitt trygga näste

där skall jag roligt sova

ty intet felas mig

och intet kan mig skrämma

just här där jag skall bo

där jag skall höra hemma

uti mitt lilla torp i Morgongåva

Livet är för kort för att leva det som en burhöna, när man kan leva det som en lycklig, frigående höna på landet. Typ. Så när andra unga vuxna hyr en lägenhet i andrahand, köper jag ett torp.

Ja, nu har jag äntligen hittat mig ett litet krypin där jag tror att jag kan trivas. Egentligen hade jag tänkt mig ett ställe lite närmare Stockholm, men för varje meter man närmar sig huvudstaden stiger priserna läskigt mycket, så nu hamnade jag i Morgongåva, knappt en och en halv timme med bil från föräldrahemmet.

Krypinet i fråga är en liten torpstuga, ursprungligen från 1800-talets slut. (Se mer på dess egen sida.) I nuläget är det kanske inte riktigt drömhuset – lite för många ovarsamma renoveringar och moderniseringar har gjorts genom åren – men vänta bara tills jag är färdig med det! (Färdig, förresten – blir man någonsin färdig med ett hus…?)

Inflyttningsdagen dröjer dock, då det är en del akuta åtgärder som ska till innan det är möjligt att börja möblera och boa in sig. Taket ska ses över, troligen läggas om helt och hållet, likaså torpargrunden, som vid besiktningen hade indikationer på mögelangrepp.

Jag vågar nog påstå att jag inte kommer lida av uttråkning i sommar.

Röd stuga med äppelträd och akleja framför. — Stugan

Att bo i Morgongåva

Mitt lilla torp i Morgongåva

Torpare